0 Shares

Trafikborgarrådet Daniel Hellden lovordar elbilarna

Men hur miljövänliga är de egentligen, vilken miljöskuld har de i tillverkningsprocessen och sist men inte minst hur har man tänkt återvinna alla batterier. Vem ska ta notan när alla batterier för elbilarna ska återvinnas talas det aldrig om.

Förra året såldes mer än en miljon elfordon. Fram till 2020 är det troligt att det kommer att stiga till 4,5 miljoner, eller 5 procent av den globala marknaden för bilar och små lastbilar.

Den största utvecklingen för elbilar kommer troligtvis från Kina, där marknaden för elfordon växte med 72 procent under förra året och 94 procent av den marknaden kommer från inhemska tillverkare. Att äga en bil kostar bara en fjärdedel jämfört med Europa så efterfrågan på elfordon i Kina kommer att explodera.

Man vill ha elfordon då vi blir alltmer medvetna om effekterna av både klimatförändringar och luftföroreningar. Ändå kan den växande marknaden för elbilar orsaka stora skador på människor i ett av världens mest sårbara länder.

Farliga arbetsförhållanden, risker för människors hälsa och barnarbete är ett stort problem i koboltgruvorna i Demokratiska republiken Kongo (DRK) som står för en stor del av material till batterier.

Kobolt är ett kritiskt råmaterial vid produktion av litiumjonbatterier som behövs för att driva smartphones, surfplattor och bärbara datorer såväl som elektriska fordon, framförallt batterier till elbilar kräver stora mängder kobolt.

Två tredjedelar av världens kobolt finns i Demokratiska republiken Kongo, som är ett av världens fattigaste och minst utvecklade länder med en bruttonationalinkomst per capita på bara 481 dollar.

Demokratiska republiken Kongo har en historia fylld av konflikter som sträcker sig till när det var en koloni i Belgien. Nu är landet i fokus under 2000 talets motsvarighet till en guldrush. Koncentrerad i ett område (den sydöstra provinsen Lualaba, nära gränsen till Zambia), har koboltbrytning blivit en inkomstkälla för många av landets kämpar.

Tioåriga barn år som barn arbetar med koboltbrytning och tjänar så lite som 3,50 – 10 dollar per dag för det smutsiga och farliga arbetet, vilket kan innebära att gräva under jord, bära väldigt tunga säckar och tvätta kobolt i floden.

Förutom problemet med barnarbete är villkoren för arbetet i koboltgruvorna som har dykt upp en allvarlig hälsorisk, visar en rapport från Fortune.

Även om det finns i vitamin B12 och har viktiga fördelar i måttlighet, kan exponering för kobolt orsaka astma, lunginflammation och skador på hjärta och sköldkörteln. Gruvorna själva tenderar att vara ett hål i marken, utan lämpligt strukturellt stöd för att förhindra kollaps, barnen som arbetar har inga skyddskläder som gruvarbetarna.

Många i Demokratiska republiken Kongo anser att deras koboltavlagringar har paralleller med oljefyndigheter i Mellanöstern; om de utnyttjas korrekt kan transformativa nivåer av förmögenhet släppas in i ekonomin.

En av de största hindren för en mer utbredd distribution av koboltförmögenhet i Demokratiska republiken Kongo är engagemang från utländska ägda gruvföretag och kobolthandlare. Detta har resulterat i problem, där det lågbetalda arbetet med kobolt utförs av lokalbefolkningen, medan prissättningen och vinsten styrs av externa intressen. Men för alla dess brister – och de är legioner – är koboltmarknaden i Demokratiska republiken Kongo den enda vägen till en vanlig inkomst för många människor som lever i fattig fattigdom.

Medan teknikföretag och biltillverkare har lovat att göra mer för att ta itu med problemet i sina leveranskedjor finns det inga sätt att veta om deras batterier har tillverkats med kobolt som bryts under slavliknande förhållanden.

Nyhetsbrev av Bilnyheter och Motorsport

Periodvis summering av våra bästa artiklar och nyheter skickas en gång i månaden.

Liknande artiklar

0 Shares

Kommentarer